Nehepp

Mina herrar:

Jag vet inte om det blir så värst mycket roligare än såhär. Jag är nämligen inte särskilt sugen på att skriva vidare i den här bloggen, att bara haspla ur sig några rader en gång eller två i månaden känns lite menlöst. Antingen ryker den, eller så får den bevaras i nuvarande skick till eftervärlden. Som en god kulturgärning. Om jag inte får nåt ryck framöver, men oddsen känns inte så goda.

Således - på återhörande, troligtvis i annat forum!

Eder,

/P

Hm?

Jag glömde.

Välkomna tillbaka!

Mina herrar:

Ett snabbt inlägg, denna supertisdag. Kom hem från Norge natten till idag och det saknas lite energi. Annars mår jag fint.

Jag har nog noterat att Tystfolket är tillbaka. Ni som läst mina inlägg en tid vet vilka jag åsyftar. Dessa vänliga, men anonyma själar från Kista som bland annat besöker allsköns bloggar utan att ge sig tillkänna. Kanske bara för att vara snälla. Ingen vet riktigt varför. Men;

Dom är tillbaka!

Hur som helst, jag och Cecilia vill i alla fall poängtera Tystfolkets existens med våra respektive inlägg.

In other news:

:D

Eder,

/P

Hon var inte glad.

Mina Herrar:

God morgon Stockholm! Solen skiner och det mesta känns rätt ok. Har haft en ganska skön helg och känner mig nästan lite sugen på den närmaste framtiden. Trots att denna infattar minst en Norgeresa till.

Jag åker inte tåg varje dag till jobbet, dock händer det ganska ofta numera.

I alla fall, när så sker står alltid samma blonda glada tjej och delar ut .SE-tidningen på T-centralen. Jag hyser ett slags automatiskt agg mot just den publikationen, eftersom Aftonbladet ligger bakom den. Vilket jag skulle kunna ägna ett helt blogginlägg om, men var sak har sin tid. Hur som helst; den glada blonda tidningsutdelerskan ser alltid så genuint glad ut. Så glad att man blir glad själv när man ser henne!

Jag kan inte låta bli att plocka med mig en tidning när jag ser henne; det skulle kännas elakt. Kanske inbillar jag mig, men nog ser hon ännu lite gladare ut efter att jag medtagit ett exemplar.

Besynnerligt nog kan jag heller inte låta bli att läsa .SE när jag väl sitter där på tunnelbanan med tidningen i handen, det skulle kännas som ett svek mot den glada flickan. Så, svar ja, det har tyvärr hänt att jag plågat mig igenom en och annan krönika av Alex Schulmann, enbart pga min grymt höga moral. Nå.

Idag var något fel. Hon såg inte glad ut. Än värre, hon såg lite ledsen ut.

Har tänkt på det ett tag nu, och har ingen riktigt bra förklaring. Kanske man inte orkar hålla masken hur länge som helst om man tvingas jobba med att prångla ut en tidning för ett sånt skitföretag; kanske hon bara hade en dålig dag, kanske hon liksom jag oroas och upprörs av den rådande manssynen. Jag vet inte.

Jag ämnar följa upp detta framöver.

Eder,

/P

2008, invigning, tack

Läsare.

Hej igen, det lilla fåtal som kvarstår efter min långa frånvaro.

(Ok, det där var en överdrift. Google analytics påstår att lika många har läst mig under mitt icke-skrivande, som under mitt skrivande. Ännu oklart om detta säger mest om mitt bloggande, eller om bloggens läsare...)

Jag är inte på så jättebra humör just nu.

Sitter just nu på ett hotellrum en bit utanför de mer centrala delarna av Oslos och skriver detta. Sen jag orkade uttrycka mig i det här forumet sist så kan man säga att inte så mycket har hänt, egentligen. Inget av riktigt värde. Jag har rest runt ganska mycket (Finland, Holland, Finland, Malmö, Norge) och jag fyllde 30 i December. Fick för övrigt en fantastisk 30-årspresent av mina vänner och min familj, vilket jag inte kan låta bli att nämna, läget till trots. Presenten består av att jag ska få provköra en riktig F1-bil på Anderstorp. Antingen en Jordan 2002, eller en Jaguar av 2000 års modell (för övrigt körd av min gamla F1-idol, Eddie Irvine..).

Utöver det har jag haft en underbar julledighet, träffat många nyare och äldre vänner, kopplat av och allt det där man ska göra. Skrev faktiskt ett rätt långt inlägg om min Amsterdamresa som jag tänkte publicera, men jag skiter i det. Ni som känner mig vet redan hur allt var. Iaf.

För ett par dagar sen fick jag dock veta att en nära släkting har drabbats av en ganska allvarlig sjukdom. Det känns kanske förmätet att jag ska sitta här och gnälla om det, men som vanligt, man uppskattar bara sin egen, eller andras, goda hälsa när det väl blivit kritiskt på något sätt. Antar att det ligger i människans natur att ta den biten för givet och att sedan känna sig liten och hjälplös när faran väl är där, men nu är det som det är. Jag kan bara be en stilla bön för att det allt ska bli bra, mer kan jag inte göra. Tror jag.

Det var tänkt att jag skulle infoga en bild här, för att illustrera hur pampigt Norge kan vara.. men min ersättningsmobil envisas med att inte följa vedertagen standard. Så går det när man inte bara lyckas paja sin jobbmobil den andra veckan, utan även pajar sin privata mobil 2 dagar senare. Oh well, jag klarar mig. Det hade faktiskt varit skönt att avveckla sitt mobilanvändande överhuvudtaget. Fortsätter jag såhär är jag på god väg..

För övrigt; åk inte till Norge. En dosa snus kostar 75:- för att ta ett exempel. Tur att jag inte betalar för detta..

I hast,

/P

Att leva musikaliskt

Hej. Jag heter Peter. Hur mår du? jag mår bra.

Ett litet inlägg mitt i julruschen, en paus från alla måsten. Samt, allsköns tankar om periodare.

Jag har inte haft någon större lust att skriva på ett tag. Vet egentligen inte riktigt varför, det är bara så det är. Vad jag vet är dock att jag precis fick ett ryck och satte mig i ett murrigt hörn av salongen, frotterar mig själv i mina tofflor, vetekatten runt nacken och laptopen i knät. En behaglig temperatur sprider sig. Jag älskar vinter!

Nå. nu är det inte direkt någon julstämning vädermässigt sett. Men det spelar inte så stor roll. Jag har inte heller hunnit köpa en enda julklapp än, men jag har ju en hel lördag på mig. Wish me luck..

Måste medge att jag har stressat runt lite väl mycket på sistone, mestadels jobbmässigt men även en del annat. Kanske inte just stress, men jag har knappt haft tid till nånting av icke-karaktär. Jag vet att det låter som sedvanligt pseudopedantiskt lyxgnäll i brist på bättre, men det är sant. Sann lyx är att unna sig absolut ingenting när man känner för det. Men kunde man göra sånt på kontinuerlig basis vore det antagligen inte lika lyxigt.. Alfons Åberg filosoferar.

Sent igår kväll kom jag hem från finland efter att ha hållt en kurs/workshop för en kund i en av våra produkter. Tror nog att det gick ganska bra, men förberedelserna & förutsättningarna kunde kanske ha varit 'något' bättre.. skitsamma, jag lärde mig antagligen lika mycket som kursdeltagarna själva. Jag börjar verkligen gilla jobbet på Lawson, det börjar så smått kännas .. att det går bra nu. Kompis, det går bra nu.

Numera står det ett piano i vardagsrummet i min lägenhet! Jag tycker redan jättemycket om det. Stort och blankt och svart och med vacker klang. Det finns säkert bättre pianon, men det är mitt alldeles egna piano och för mig låter det underbart. Tyvärr verkar det låta lite väl bra i resten av huset när jag lirar, så jag antar att jag får försöka spela vackert och dämpat fortsättningsvis.. även om ingen gnällt än.

Och till periodarna; Ni är inte bara fega människor, ni är dåliga människor.

Ni känns lite som en kedja som precis hoppat av. Man blir uppgiven, besviken, trött, det går inte att hoja vidare. Man får leda cykeln istället. Är man ändå en handlingens man och försöker krångla dit kedjan igen så blir man garanterat oljig och skitig om fingrarna, och i bästa fall går det att färdas några minuter till. Innan den hoppar av igen.

Så, kära läsare av enkelriktad kommunikationstyp, om ni inte läser mig innan dess - ha en god jul och en lång skön julledighet. Det ska i alla fall jag ha, minst två veckor. Min 30-årsdag firas .. ja, hur och var vet jag inte ens än. Nyåret firas i alla fall i Amsterdam, av alla ställen. Till er andra - vi ses.

Eder,

/P

Den inre resan

Det är aldrig för sent att ta en extra titt i spegeln innan man drar vidare. Gäller dock både bildligt och bokstavligen. Ytligt och själsligt. Och det gäller även mig.

Har du gjort det?

Jag sitter återigen och slöskriver på ett inlägg som jag kanske publicerar, kanske inte. Det är måndag kl 16:29 ombord på ett gammalt pendlartåg från Stockholm till Eskilstuna. Jag brukar inte fästa så stor vikt vid vilken sorts tåg jag åker med, men just faktumet att detta är av den gamla gedigna proletärmodellen blir ytterst påtagligt då det helt saknar SJ's InternetOmbord-tjänst.

Och då kan jag inte heller komma på något roligare att göra med min IBM T60 än att skriva en rad eller två. Så det så.

Det är nu mindre än en månad kvar tills jag fyller 30. Det faktumet bekymrar mig inte så jättemycket, men värre är att jag ännu inte har handlat en enda julklapp och ska jag vara helt ärlig vet jag inte när jag kommer ha samtidig ork och tid för det heller. Att handla i stockholm efter arbetstid har jag prövat för några år sen, och det var alldeles underbart utmattande. Samtidigt vill jag ju. Även om det där med julklappar hit och dit inte riktigt är det viktiga med julen så känns det kul att ge bort saker. Någonting i alla fall.

Jag körde lite miniracing i helgen och det gick monumentalt uselt. Bristfälliga eller inga förberedelser är nästan alltid ett säkert recept för fiasko, kom ihåg det. Fast jag hade ganska kul ändå.

Förra fredagen var jag på afterwork-blinddate i den Küngliga Hufvudstaden. En god vän tyckte att det var en fin idé och styrde därför upp det hela åt oss. Det känns sjukt, och kändes sjukt, men det blev en hur mysig kväll som helst. Jag hoppas att vi ses snart igen.

".. då ankommer vi strax till Nykvarn. Nykvaaarn.. avstigning till vänster"

Noterar precis att dom har slutat vråla i högtalarna, tonen är faktiskt behaglig. Förr om åren när jag pendlade så var det alltid ett förfärligt skrålande i just proletärtågens ljudanläggningar. Riktigt äckligt distat. Det glädjer Eder pendlande arbetarpojke att utvecklingen gått framåt sedan 2001.

".. Läggesta.. lääääggesta"

Det sitter en tjej bredvid mig och pratar ryska (tror jag det är?) konstant. Jag förstår naturligtvis ingenting. Men hon verkar ha en massa att berätta, det är ju trevligt. Kommunikation är bra, att jag inte förstår är ju inte hennes fel. Och nu börjar allting urarta i allsköns apati, så jag sätter punkt precis när tåget lämnar perrongen.

Eder,

/P